Lektion 5 av 5
Jakt med hund – grunder
Jakthundar beskrivs efter hur de arbetar, exempelvis som stötande, apporterande, stående, ställande, kortdrivande, drivande och eftersökshundar. Rätt hundtyp för rätt jaktform är avgörande, både för jaktresultatet och för att viltet ska fällas och tas om hand på ett bra sätt. Fågeljakt är ett område där flera av dessa hundtyper samverkar.
- Känna till vanliga arbetssätt hos jakthundar och skilja stående från ställande hundar.
- Kunna koppla typiska hundraser till respektive grupp.
- Förstå hundarnas roll vid fågeljakt.
- Förstå varför hundens position och arbete påverkar säkerheten.
Huvudförklaring
Stötande hundar, till exempel spaniel som springer spaniel och cocker spaniel, söker av tät vegetation inom skotthåll från jägaren och stöter upp fågel, främst vid jakt på fasan, morkulla och änder i tät miljö. Fågeln lyfter nära jägaren, vilket kräver snabb men säker artbestämning.
Apporterande hundar, till exempel labrador retriever och golden retriever, är framavlade för att på kommando hämta skjuten fågel eller annat vilt utan att skada det, ofta över vatten eller öppna fält. De används mycket vid and- och gåsjakt, och är avgörande för att skjutet vilt inte ska gå till spillo.
Stående fågelhundar, till exempel pointer och engelsk setter, markerar fågel genom att stå för den. De ska inte blandas ihop med ställande hundar. Ställande hundar, till exempel norsk älghund och jämthund, söker upp vilt och skäller ståndskall, till exempel vid älgjakt. Benämningarna beskriver olika arbetssätt, inte två undergrupper med samma namn.
Kortdrivande hundar, till exempel tysk jaktterrier, kan användas för kortare drev. Hundens faktiska arbetssätt och lämplighet avgör användningen. Drivande hundar omfattar bland annat drever, som är långsamt drivande och används på rådjur, och hamiltonstövare för hare och räv. Långsamt drivande och kortdrivande är inte samma begrepp.
Eftersökshundar används för att spåra upp skadat vilt. Enligt 27–28 §§ jaktlagen ska onödigt lidande undvikas och jägaren snarast ordna de åtgärder som behövs för att skadat vilt ska kunna spåras upp och avlivas. Ta tidigt kontakt med jaktledaren och en erfaren eftersöksperson när hjälp behövs. En eventuell väntan på spårning ska vara del av en situationsanpassad plan, inte en automatisk regel.
Oavsett roll krävs att skyttar vet om hund finns i området, var hundföraren befinner sig och hur jakten är organiserad. Hundens skall eller pejl ger information, men ersätter aldrig jägarens egen säkra observation av art och bakgrund.
Vid jakt efter björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin ska en särskilt tränad hund kunna vara på skottplatsen senast två timmar efter påskjutningen. Detta är ett krav på beredskap och tillgänglighet – inte en regel om att alltid vänta två timmar eller att eftersöket måste vara färdigt då. Ordna möjligheten till hjälp före jakten. Jaktförordningens hundkrav, kontrollerat 2026-10-28.
Huvudregeln 1 mars–20 augusti är att hundar ska hindras från att springa lösa där det finns vilt. Under resten av året ska de hindras från att driva eller förfölja vilt när de inte används vid jakt. Det finns särskilda regler och undantag för viss användning av jakthund. Kontrollera också lokala föreskrifter; huvudregeln är inte ett undantagslöst nationellt koppeltvång. Naturvårdsverkets praktiska tolkning är att koppel behövs i de flesta fall. Hundar i naturen, kontrollerat 2026-10-28.
Exempel
Exempel
Vid en andjakt vid en sjö används en stötande spaniel för att söka av vassen och en apporterande labrador för att hämta fällda fåglar ur vattnet. Om en fågel skadas och försvinner ska nödvändiga åtgärder ordnas snarast. Skjut inte rutinmässigt upp hjälpen till jaktens slut; bedöm säkerheten och samordna arbetet med den som har lämplig hund och kompetens.
- Att blanda ihop stötande och stående fågelhundars arbetssätt.
- Att tro att alla jakthundar kan användas till alla jaktformer.
- Att inte lyssna på hundförarens information om var hunden befinner sig.
- Att förväxla eftersökshundens roll med den drivande hundens roll.
- Stötande hundar (spaniel) stöter upp fågel nära jägaren.
- Apporterande hundar (retriever) hämtar skjutet vilt utan att skada det.
- Stående fågelhundar markerar fågel; ställande hundar skäller ståndskall vid vilt.
- Kortdrivande och drivande hundar hör till tryckjakt respektive drevjakt, eftersökshundar till spårning efter skott.