Lektion 5 av 5
Jakt med hund – grunder
Jakthundar delas in i grupper efter hur de arbetar: stötande, apporterande, ställande, kortdrivande, drivande och eftersökshundar. Rätt hundtyp för rätt jaktform är avgörande, både för jaktresultatet och för att viltet ska fällas och tas om hand på ett bra sätt. Fågeljakt är ett område där flera av dessa hundtyper samverkar.
- Känna till de sex huvudgrupperna av jakthundar och deras arbetssätt.
- Kunna koppla typiska hundraser till respektive grupp.
- Förstå hundarnas roll vid fågeljakt.
- Förstå varför hundens position och arbete påverkar säkerheten.
Huvudförklaring
Stötande hundar, till exempel spaniel som springer spaniel och cocker spaniel, söker av tät vegetation inom skotthåll från jägaren och stöter upp fågel, främst vid jakt på fasan, morkulla och änder i tät miljö. Fågeln lyfter nära jägaren, vilket kräver snabb men säker artbestämning.
Apporterande hundar, till exempel labrador retriever och golden retriever, är framavlade för att på kommando hämta skjuten fågel eller annat vilt utan att skada det, ofta över vatten eller öppna fält. De används mycket vid andjakt och gås jakt, och är avgörande för att skjutet vilt inte ska gå till spillo.
Ställande hundar finns i två huvudtyper: stående fågelhundar som pointer och engelsk setter markerar fågelns position genom att stanna upp och peka utan att stöta upp den, vilket ger jägaren tid att gå fram och flyga upp fågeln kontrollerat. Ställande hundar för större vilt, till exempel norsk älghund och jämthund, hittar och håller kvar älg eller annat klövvilt genom att skälla stående framför djuret tills jägaren hinner fram.
Kortdrivande hundar, som drever och tysk jaktterrier, trycker vilt lugnt och kort sträcka framför sig och används vid tryckjakt, framför allt på vildsvin. Drivande hundar, som stövare, driver vilt i vidare båge över lång sträcka med skall och används vid drevjakt på rådjur, hare och räv.
Eftersökshundar, till exempel schweizisk och bayersk viltspårhund samt vissa taxar, är specialtränade att på lång tid efter skottet spåra upp och lokalisera vilt som skadskjutits. De arbetar lugnt och metodiskt på blodspår och är avgörande för att eftersök verkligen ska lyckas.
Oavsett roll krävs att skyttar vet om hund finns i området, var hundföraren befinner sig och hur jakten är organiserad. Hundens skall eller pejl ger information, men ersätter aldrig jägarens egen säkra observation av art och bakgrund.
Exempel
Exempel
Vid en andjakt vid en sjö används en stötande spaniel för att söka av vassen och en apporterande labrador för att hämta fällda fåglar ur vattnet. Efter jaktens slut används en eftersökshund om någon fågel bara skadats och simmat iväg.
- Att blanda ihop stötande och stående fågelhundars arbetssätt.
- Att tro att alla jakthundar kan användas till alla jaktformer.
- Att inte lyssna på hundförarens information om var hunden befinner sig.
- Att förväxla eftersökshundens roll med den drivande hundens roll.
- Stötande hundar (spaniel) stöter upp fågel nära jägaren.
- Apporterande hundar (retriever) hämtar skjutet vilt utan att skada det.
- Ställande hundar pekar ut fågel (pointer, setter) eller håller stort vilt stående (älghund).
- Kortdrivande och drivande hundar hör till tryckjakt respektive drevjakt, eftersökshundar till spårning efter skott.