Lektion 3 av 5
Markering av skottplats och väntetid
Skottplatsen och anskjutningsplatsen ska markeras tydligt, och väntetiden innan eftersöket påbörjas ska anpassas efter vad skottreaktion och skottplatsundersökning visat.
- Kunna skilja på skottplats och anskjutningsplats och veta varför båda markeras.
- Förstå hur väntetiden ska anpassas efter misstänkt träffläge.
- Förstå varför för tidig uppföljning kan förstöra chansen till ett bra eftersök.
- Kunna motivera varför osäkerhet ska falla ut till viltets fördel.
Huvudförklaring
Skottplatsen är platsen där djuret stod i skottögonblicket. Anskjutningsplatsen är den vidare plats/området där de första tecknen efter träffen finns — det vill säga där skottplatsundersökningen görs och där det eventuella första spåret börjar. Båda platserna bör markeras tydligt, till exempel med snitsel eller annan väl synlig markering, så att de går att återfinna och visa för eftersöksekipaget även efter lång tid eller i mörker.
Väntetiden innan eftersöket sätts igång ska anpassas efter vad som framkommit. En tydlig, snabbt dödande träff (till exempel hjärta/lungor med ett kort flyktspår som slutar) kräver kortare väntan. En misstänkt buk- eller leverträff, eller en oklar/otydlig reaktion, kräver betydligt längre väntetid innan spårning påbörjas, eftersom ett för tidigt uppföljande kan jaga upp djuret på nytt och göra det svårare att hitta. Exakta tidsangivelser varierar med omständigheterna och bör stämmas av med jaktledare eller erfaren eftersöksperson — som princip gäller att osäkerhet om träffläget alltid ska leda till längre väntan, inte kortare.
Att vänta för länge kan i undantagsfall vara olämpligt (till exempel vid risk för väderförhållanden som förstör spåret), men i de flesta lägen är risken med att gå in för tidigt betydligt större än risken med att vänta något extra.
Exempel
Exempel
Skottplatsundersökningen visar mörkt blod och misstänkt bukträff. I stället för att följa spåret direkt markerar du platsen tydligt, meddelar jaktledaren och avvaktar en betydligt längre tid än vid en tydlig hjärt-/lungträff, innan eftersöket påbörjas.
- Att blanda ihop skottplats och anskjutningsplats vid markering.
- Att använda samma korta väntetid oavsett vad skottplatsundersökningen visat.
- Att gå in i spåret för tidigt av otålighet eller rädsla för att tappa spåret.
- Att låta osäkerhet leda till att man avstår från att vänta i stället för att förlänga väntetiden.
- Skottplats och anskjutningsplats är två olika platser som båda markeras.
- Tydlig dödande träff kan ge kortare väntetid, oklar eller bukträff kräver längre.
- Att gå in för tidigt riskerar att jaga upp ett skadat djur på nytt.
- Osäkerhet om träffläget ska alltid ge längre väntetid, inte kortare.